Barn i riksdagen?

Regeringens första riktiga test blev valet av talman och statsministern agerade som en 11-åring. Beklämmande och pinsamt. Det är självfallet regeringens ansvar att se till att man har tillräckligt med stöd i riksdagen för sina förslag. Istället försöker Reinfeldt i någon sorts förpubertal mellanstadieanda lägga över detta ansvar på oppositionen. Regeringens uppgift är att styra och ta ansvar för landet. Om Reinfeldt inte fixar att axla statsministerposten i minoritet bör han snarast entlediga sig.

Att vägra tala med politiska motståndare pga beröringsskräck är ovärdigt en man som påstår sig vara mogen att leda landet. Vi har den parlamentariska situation som svenska folket valt, gilla läget eller underkänn demokratin. Strategin att låtsas som den parlamentariska situationen blir annorlunda om man bara blundar tillräckligt hårt funkade inte ens på dagis.

Nu hade Reinfeldt tur som fick stöd av SD i denna frågan utan utbyte. SD måste dock sätta hårt mot hårt i fortsatta omröstningar om man vill behålla sina väljares förtroende. Man får aldrig tveka att fälla regeringens budget eller gå emot regeringen i frågan om Afghanistan. Detta måste göras kristalklart för statsministern.

Angående den hemliga omröstningen kring frågan känner jag bara förakt. Rätten till anonymitet upphör vid dörren till riksdagen. Ledamöterna är valda och välbetalda för att ta ansvar och hur de röstar i enskilda frågor måste vara offentligt. Om vi inte kan se hur de enskilda röstar kan vi inte heller utkräva ansvar. Vi bör därför omgående lägga ned allt vad personval heter. Skillnaden mellan barn och vuxna är att endast en av dem har ansvarsfrihet. Vill man ha ansvarsfrihet har man inte i regering och riksdag att göra. Ut och gunga med er istället.

SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD SvD DN DN SVT SVT SVT SSV SSV AB AB