Sverige har nu lidit sin sjätte förlust i kriget om Afghanistan. Jag lider med Wallins anhöriga och med alla de andra tidigare offers anhöriga. De flesta av oss kan dock aldrig tillfullo förstå sorgen och saknaden de känner. Rösterna om att vi skall dra oss tillbaka och lämna Afghanistan åt sitt eget öde höjs nu. I takt med ökade förluster är denna reaktion naturlig. Låt oss nu sörja, reflektera och samla oss men för den skull aldrig glömma varför vi är där.
Talibanerna utgjorde en totalitär regim som huserade islamistiska terrorister. Talibanerna drev ett skräckvälde som tog avstånd från demokrati, mänskliga rättigheter och förtryckte kvinnor, homosexuella och människor med annan trosuppfattning. Kvinnor förvägrades utbildning och brutala sharialagar rådde. Störtandet av denna regim var ur ett medmänskligt perspektiv absolut nödvändig och moraliskt berättigad.
Om vi drar oss ur innan det demokratiska fröet har fått fäste och den Afghanska regeringen lyckats konsolidera sina säkerhetsstyrkor väntar en katastrof. Landet kommer återigen bli tillhåll för islamistisk extremism. Talibanerna kommer på nytt införa sitt skräckvälde. Afghanistan kommer åter utgöra träningsplats för terrororganisationer som vill utplåna Västvärlden och som urskillningslöst attackerar civila mål.
Låt oss därför alla förstå vad som står på spel. Vi får inte vika ner oss av på grund av sorg eller rädsla. Om vi inte fullföljer uppdraget till slutet kommer problemen tillbaka med ännu större styrka. Låt inte våra soldaters uppoffringar vara bortkastade. Soldater som är mer män än du och jag någonsin kan bli. Män som står upp när andra hukar sig och skyddar dem som inte förmår skydda sig själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar