Den senaste tidens skottlossningar i Malmö ger en talande bild om stadens förfall från framgångsrik industristad till laglöst ghetto. Men också av landet som helhet. Känslorna av oro, ilska, frustration, och uppgivenhet som idag råder i Malmö delas av stora befolkningsskaror i vårt land. Den störda individ som idag terroriserar staden är bara den senaste i raden våldsverkare som den mångkulturella politiken producerat i Malmö. Staden är sedan länge tillhåll för diverse grov brottslighet, organiserad som slumpmässig i alarmerande skala.
I Malmö är var fjärde invånare född utomlands och varannan förskolelev har ett annat modersmål än svenska. Det finns bland Malmös invånare över 160 nationaliteter med olika kulturer, värderingar, klanlojaliteter osv. Övertron på att alla dessa människor kan leva i harmoni tillsammans trots dessa stora kulturskillnaderna är nästan kriminellt naivt. Malmö är kronjuvelen i det mångkulturella projektet och ett bevis på vart dess företrädare vill föra resten av landet. Samma företrädare vars IQ med lätthet kan rullas med två tärningar.
Vänsterideologer har länge förespråkat mångkultur och daltande med brottslingar. Malmö är ett skrämmande facit på denna politik. Socialdemokraterna har ett järngrepp om staden och har haft det nästan oavbrutet. Det är därför patetiskt att höra Reepalu gråta ut i DN om hur dumma borgarna är som inte höjer straffet för vapeninnehav. Han och hans partivänner är de som försatt Malmö och landet i detta tillstånd. Återstår att se om alliansen förmår bryta med den havererade politiken. Än så länge är jag inte direkt imponerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar