Bloggen har medvetet väntat med valanalyser tills resultatet är klart. Fler analyser följer självklart. Nu blev det som jag förutspådde att alliansen är minoritetsregering och SD sitter i vågmästarställning. Svenska folket har sagt sitt. Man har förtroende för alliansens förmåga att göra ett bättre jobb än de rödgröna. Flera hundratusentals andra har även liksom jag själv valt att lägga sin röst för en färdriktning bort från mångkulturen och en förändring av den havererade invandrings- och integrationspolitiken.
Upprördheten över SD:s inträde i riksdagen är lika stor som den är orimlig. Jag måste tillstå att den som agerarade nyktrast i efterdyningarna av SD:s framgångar var Mona Sahlin. Min respekt för henne har ökat genom hennes i det närmaste heroiska insats för sitt parti och dess värderingar sista veckan av valrörelsen. Men kanske allra mest för hennes respekt för valresultatet och för demokratin. Genom hennes motstånd mot Moderaternas planer att stänga ute SD från utskottsarbetet visade hon på ledaregenskaper värdiga av en statsminister. Hon och partiet verkar dock ändrat sig och vill nu utreda frågan om möjligheterna att utestänga SD.
Att stänga ute SD från utskotten som de facto är maktkärnan i riksdagen vore en demokratisk katastrof. En skymf mot demokratiska värden och helt i linje med vad som händer i Zimbabwe och i andra diktaturer runt om i världen. Sahlin hade, trots sina många fel och brister insikt om detta initialt. Frågan är om det är hon som sitter vid tyglarna eller om samarbetspartierna pressat Sahlin till detta ställningstagande.
Beträffande statsministerns demokratisyn är det i nuläget oklart... är han i eftervalsaffekt och har svårt att varva ner den uppskruvade retoriken eller lägger han förslaget på fullaste allvar? Vore synd om det historiska arvet efter Reinfeldt smutsat ned av ett gravt felaktigt ställningstagande i denna fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar