Media och riksdagspartierna börjar inse att deras försök att utmåla SD som odemokratiskt och rasistiskt har misslyckats. De flesta medborgare är trötta på affektinkontinensen och överanvändningen av ordet rasist så fort någon yttrar att de vill förbättra integrationen. Fler och fler vågar nu ifrågasätta det mångkulturella samhällets legitimitet och dess misslyckande och vill se förändring.
Gemene man börjar även förstå att det ökande våldet från vänster är det verkliga hotet mot demokratin. Vänsterns chocktrupper hotar och misshandlar politiska motståndare på fascistiskt manér. Vänsterpartiet och Miljöpartiet ger sitt tysta stöd till att SD:s möten skall störas. Inom vänsterorganisationer som Ungdom mot rasism, Expo och Ung vänster odlas det, förutom antisemitism en tro på våldet som politiskt metod. Polisen är handlingsförlamad av politiskt korrekta riktlinjer och står oförmögen att ingripa.
Fördömandet av våldet som riktas mot SD:s representanter är från media och politiska motståndare obetydligt om ens existerande. Alla förblir tysta trots att Sverige har en skrämmande historia av politiskt våld kantad av bl.a. morden på Olof Palme och Anna Lind. De demokratiska och lagskyddade värdena som yttrande, organisations och mötesfrihet offras gladeligen om det stoppar politiska motståndare. Denna moraliska och politiska sumpmark är vad Sverige som demokratisk stat nu vilar på.
Etablissemanget sitter på sina höga hästar och fördömer enstämmigt SD:s demokrati- och människosyn. Vad de istället borde göra är titta noga på fascismens fula tryne nästa gång de går förbi en spegel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar