Mycket av misslyckandet med den svenska invandringspolitiken (eller bristen på en sådan) är att vi tar emot fler än landet kan absorbera. Vi har inte lägenheter, arbetstillfällen osv till att bibehålla denna extrema invandringstakt. Detta faktum är vedertagen kunskap och torde vara självklar för de flesta människor. Ändå fortsätter vansinnet år ut och år in.
Men med det mångkulturella samhällsexperimentetet dyker även andra konflikter upp så som i skolans värld. Frånvaro från simundervisning, religionskunskap och sexualkunskap är vanligt förekommande bland invandrargrupper. I Stockholms stad har problemet med att elever riskerar att inte få fullkomliga betyg blivit så stort att man nu äntligen börjar ta tag i det. Bör man ta hänsyn till religiösa och kulturella påbud hos minoriteter när de kommer i direkt konflikt med lagstiftningen i landet? Svaret är självfallet NEJ!
Skälen för detta bestämda nej är många men följande exempel räcker gott. I en demokrati är alla lika inför lagen och EN lagcodex skall gälla för alla som vistas inom landets gränser. Vi har skolplikt med tillhörande närvaroplikt detta skall gälla alla elever. Sverige är ett sekulärt land och religionsfriheten får aldrig stå över civil rätt om konflikt uppstår.
Jag förespråkar istället en aktiv assimilationspolitik där minoriteterna absorberas upp i den svenska majoritetskulturen. Jag menar, man kommer väl till Sverige för att man tycker det är ett bra land med goda värderingar som man vill bli en del av. För det kan väl inte vara så att man bara kommer hit för att ta del av välfärdssamhället?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar